Dagens Nyheter – 12 februari 1873, sida 1

-— 21 -— De ska få veta om att jag lefver båda två, och att ännu är jog firmans Minnings hufvudmen!4 Med dessa ord trädde den vredgade köpmannen åter in i rummet, mottagande af sin dotter Eva rock och hatt. Säg Johnson, då han kommer med vagnen, att jag har gått hem. Promenaden ska be komma mig väl. Det kändes litet ruskigt derute på balkongen, dock inte ruskigare än inomhus. Godnatt, min flicka! Godnatt, kusin Pola! Millionären . försvann genom en annan utgång, och utan att säga det öfriga sällskapet farväl. Men samtidigt med denna balkongscen afspelades en annan inne bland gästerna. Emanuel tog ännu en gång till ordet, för att utan protester förnya sin trolofningsskål, och förklarade, att ingen jordisk makt skulle kunna slita det förbund, hvilket han bad samtliga gästerna som vittnen besegla. Claras protester skulle snart förfalla, då han ville bevisa henne, att han snarare kunde undvara sin fars ömhet än hennes kärlek, och hans broder, svåger och syster — (Eva passerade just nu genom rummet) — voro tillräckligt många gällande vittnen af slägten, för att trolofningen skulle kunna anses såsom fullgiltig. Clara Fransoni lutade sig stum och under synbar våldsam kamp med sina tårar mot den stödjande Emanuel, gom hon i denna stund så