Dagens Nyheter – 11 februari 1873, sida 1

Stockholms-Nyheter, Tisdagen den II februari 1873. Årets 42:dra dag. Återstå 323 dagar. Solen går upp kl. 7,49; ned kl. 4,41, Dagens längd: 8 t. 52 min, Månen går ned kl. 8,22 f. m. Namn: Euphrosyne (— den glada, den lifliga), en flicka i Alexandria, hvilken, för att undslippa ett för henne obehagligt giftermål, iklädde sig karlkläder och ingick i ett kloster som munk, der hon vistades i tretio år, Märkliga händelser den 11 februari, 1650; afled den narmnkinnige filosofen Descartes, född år 1596, inkallad till drottning Kristinas hof och der mottagen och bebandlad med största utmärkelse. Han gaf drottningen hvarje dag lektioner och dog i Stockholm. Sergels mästarehand har i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm upprest ett epitafium öfver honom. 1659: Stormning mot Köpenhamn af svenskarne. Carl X Gustaf hade efter freden i Roeskilde 1658 låtit sina trupper qvardröja i Danmark, hufvudsakligen åsyftande att genom vinsten af Öresund tillvinna Sverige herraväldet öfver Östersjön. Sex månader efter freden lät han också kriget åter bryta löst och började belägra Köpenhamn. Men danskarne försvarade sig tappert, och belägringen blef långvarig. Ändtligen utsattes natten mellan den 10 och 11 feb. 1659 till stormning. Anfallet skulle riktas mot tre särskilta punkter. För att mot snön vara så omärkbara som möjligt, drogo de främsta lederna hvita skjortor öfver kläderna. Till fälttecken togos halmvasar, vridna kring hatt och arm, och fältropet lydde: Gud hjelpe oss! Men köpenhamnarne voro genom spioner väl underrättade om tiden för angreppet och hade vidtagit alla möjliga försvarsanstalter. Kl. 1 om natten uppbröto svenskarae från sitt läger, och en hvar tågade till sin plats. Konungen deltog ej sjelf i stormen, utan stannade ett stycke derifrån för att leda det hela. Fabian Fersen kom med första svärmen: och främst i spetsen här, såsom öfverallt, drefvos en mängd sammanfösta seeländska bönder, hvilka tvungos att bära broar och stegar och tillika mottaga första kulregnet. Svenska trupperna voro vid godt mod och gingo, liksom till en väntad seger, sjungande mot fienden. Men i hoppet att öfverraska denne senare fann man sig genast bedragen. Danskarne voro alla på sina platser. Redan på afstånd blefvo svenskarne mottagna af kanonkulor, och när stormfolket kom än närmare, öppnades från vallarne en så häftig musköteld, att det var, säger en samtida författare, som om en ständigt blossande eldkrans omgifvit staden. Konung Fredrik, åttöljd af general Schack, gick öfverallt omkring och uppmuntrade de sina; och de vid Kallebo angripna