Dagens Nyheter – 11 februari 1873, sida 1

Sva Kaptenskan Flanke hade under synbar häpnad besvarat den gamle herrns frågor, om hon icke kände igen honom och om hon inte kunde erinra sig hvar de träffats för många berrans år tillbaka, med förklaringen, att hon med bästa vilja inte kunde påminna sig något så angenämt. CMen — jag måste verkligen vara lik någon mera känd personX, slutade den sluga frun, Cty det har händt mig törr att man tagit miste. Sedan de sedvanliga sup6förfriskningarne kringbjudits, och umgängeslifvets första tunga moln sjunkit undan för en ljusare och lättare sinnesstämning, exeqverades musik af Joachim och hang syster Eva. Då syskonen lemnat pianot, intogs det under synbar oro, men på trägna uppmaningar utaf värden, af systrarna Fransoni, som tillsammans med mycken talang utförde en å quatre mainst. Den tacksamma publiken öfverhöljde de unga damerna med komplimangernas blommor. Men de musikaliska nöjena nådde sin spets, då Emanuel satte sig vid pianot och sjöng en trio tillsamman med de sköna främlingarna, hvilkas vackra gåfvor som sångerskor var en fullkomlig öfverraskning för den genomförtjuste Joachim. Han visste icke att de så väl användt sitt år i utlandet, och att hans lättsinnige bror bland sitt slöseri hittat på denna utväg att fruktbärande använda sina pengar. EREMITEN, ÅF JOHAN JOLIN, 26.