Dagens Nyheter – 10 februari 1873, sida 2

oo RP het, som het:e Clara, så mycket hade man genom pigtungor utforskat, och att den äldre damen kallades kaptenskan, det visste man äfven, men detta var också allt, ty för det mesta fördes konversationen mellan de hemlighetsfulla fruntimren på Sutländska — derom underrättade mamsell Rosalias piga med en djup suck. Stackars tant Polla, hon visste inte ens att de båda skönheterna voro samma flickor, för hvilkas skull hon vid sin visit hos fru Schönberg utstått så många vedervärdigheter. Men hvad hon med egna ögon skådat, det var den förhatlige Joachim smygande utåt bakgatan icke en utan flera gånger till denna mamsell Clara, dock alltid på andra tider än brodern Emanuel. Att gumman, sedan hon — såsom hon sjelf uttryckte sig till Ulla Dunder och Angelique Jackelin — så skamlöst blifvit öfverhoppad af sin slägting Joachim, skulle riktigt frossa af fröjd öfver sina upptäckter var helt naturligt. Också släcktes inom sqvallersystrarnes kotteri ända till sista strålen af Eremitens helgongloria, och han var helt enkelt en lätt. färdig, omoralisk sälle under dygdens täckmantel. Det var derför med mycket blandade känslor som enkepostmästarinnan en vacker dag mottog en bjudning till te och supå hos unga herr Emanuel tillsammans med allranärmaste