Dagens Nyheter – 10 februari 1873, sida 1

-— 196 oslägten eller sjelfva gräddan af huset Miänning4, såsom betjenten Abdon uttryckte sig. CKommer herr: Joachim med? frågade tant Polla ifrigt. 4Naturligtvis, hennes nåd! Abdon kallade alltid fru Apollonia hennes nåd och hade också till tack icke blott mottagit nådiga småleenden, utan också en och annan så kallad Sjuldusört. CJa, då skall man råka ut för den der gudsnådliga menniskan, som inte är mera helgon än jag är jungfru Maria. Enkepostmästarinnan aktade icke för rof, då hennes nyfikenhet ansatte henne, att samspråka ganska förtroligt med betjenten Abdon, som spelade så öfverlycklig öfver hennes ned låtenhet, att det riktigt fröjdade den gods tanten. 4Ocksåhennes nåd har då fått ögonen öpp na? insinuerade Abdon med ett slugt leende, som nödvändigt skulle uppfångas af fru Koralls lorgnett. COm jag fått? Mången ser mera med en lorgnett än andra med all sin långsynthet. Nå, käre Abdon, har han någon reda på de här mystiska fruntimmerna hos Simonssong, och som så mycket intressera ungherrarna Minning? Om jag har? Hennes nåd! Men jag är född till diplomat. Försumma inte bjudningen; nå. diga hennes nåd, trots sina antipartior för helgonet, ty — ja, olycklig jag, om jag gal,