Dagens Nyheter – 10 februari 1873, sida 1

tigrinna, både slafvinna och tyrann, ty de der ögonen! Oh, de der ögonen! Jag skulle vilja ge några årslöner för de der ögonen!4 Men just som Abdon vände ut och in på sina egna ögon, för att måla sin förtjusning, och meden han fattade sin herres ena fot för att afdraga dess beklädnad, mottog han en smällande örfil af den vyredgade husbonden. Slyngel! Vågar dn tala i en sådan ton om hennes özon! Gå din väg! Jag behöfver ingen hjelp! Men öppnar du din oförskämda mun en gång till om signora Fransoni, så är du ur min tjenst med ett kok stryk till respass. Favoriten böjde rygg och lomade af gom en tuktad hund. Han yttrade aldrig ett ord till svar, ty han kände sin unge husbondes häftighet, som täflade med hans svaghet och frikostighet; men inom sig kalkylerade han redan hvad denna örfil kunde inbringa honom första dag, då hans herre var på godt humör, och då betjenten med sin inställsamma tjufpojksmin skulle våga komma fram med ett: Nådiga min skyddspatron, jag har annoterat den der örfilen bland förskotterade utgifter, annars vore den ju ingen inkomst för mig.