LJM -—-— qvinna, åt hvilken han först gifvit sitt trohetslöfte. Men Clara reste sig långsamt upp från hans sida, der de sutto tillsammans i skymningen på tu man hand, och stod der blek gom döden framför den bäfvande. Det låg någonting spöklikt i den dofva röst, hvarmed hon hviskade: CS8 gift dig då, menedare! Men öfver ditt falska hufvud komme på bröllopsdagen mitt blod, ditt eller — hennes!4 Med dessa ord lemnade Clara Fransoni hastigt rummet och låste igen dörren till sitt sofrum efter sig. Förgäfves knackade den förskräckte älskaren bönfallande på dörren, förgäfves bad han henne i de ömmaste ordalag att åter komma ut och höra honom med lugn. Den förorättade qvinnan var obeveklig, och Cmenedaren4 fick vandra tröstlös hem, för att i sin palatslika bostad återigen ha en sömnlös natt. Min gudomliga Patron töpstår inte alt handskas rätt med a3först! r inte a timmersmennisko—, -? der välsignade frun don, i der na, tröstade betjenten Aboafklk? -Ban ville hjelpa sin herre, som u ud kastat sig på sin eleganta säng, stan ska aldrig fästa sig vid sådana, som fästa sig vid en tillbaka, utan be Gud bevara sig för kardborrar. Jag såg straxt på den der öfvernaturliga skönheten signora Clara Fransoni, för hvars skull jag satte migi äggkorgen, att hon kunde bli både lam och