Kröningsfrågan i bondeståndet 1859. Det är icke så litet lärorikt att kasta en blick på huru det nuvarande landtmannapartiets föregångare förhöll sig när, år 1859, ett förslag framkom hos rikets ständer af enahanda syftning som det nu af vice talmännen i kamrarne ingifna. Vi lemna här en redogörelse för kröningsfrågans behandling vid detta tillfälle: I bondeståndet väcktes frågan den 2 november 1859, icke såsom i de andra stånden af vice talmannen, utan af hr Johan Lekberg, en fromsint nerking, som låtit sig dertill framskickas, Innehållet var hufvudsakligen detsamma som i den framställning vice talmännen vid denna riksdag i ämnet gjort till kamrarne, naturligtvis med den skilnad, som en längre framskriden civilisation och deraf följande gubtilare tänkeoch uttryckssätt framkallat, Således höll sig hr Lekberg till hvad som af ålder varit vanligt, men hade icke, såsom man af hans tystnad i detta fall har skäl förmoda, så fint utbildade hörselorganer, att han i afseende på denna fråga mäktat höra någon särskildt bjertats maniog eller en allmännare uttryckt folkets önskan, Det blef honom ändock mycket hett om öronen i det stånd han tillhörde, När förslaget, efter första bordläggningen, skulle re mitteras, yttrade bland annat hr Sven Heur lin spetsigt: Jag vill visserligen icke betaga den hedervärda motionären allt det värde, hans verksamhet med denna motion må i de högre regionerna kunna förskaffa honom, men jag kan ej heller underlåta att begära, det denna värdelösa motion måtte ännu ytterligare tå blifva å bordet hvilande. — Förslaget bordlades andra gången sedan hr OC, A. Larsson äfven uttalat sig mot detsamma. Vid nästa sammanträde, den 9 november, begärde hr Lekberg ordet och replikerade Heurlin samt yttrade slutligen följande korta ord, bakom hvilka man tydligen kan skönja stämningen i ståndet: I sjelfva saken har jag ej mer nu att säga än stt jag återtager motionen. Åtskilliga ledamöter togo sig dock vid samma tillfälle anledning af den då ankomna inbjudningen från medstånden att tillkännagifva sina åsigter om kröningens vigt och betydelse. Här följa några utdrag af då riällda yttranden: R. F. Gross: Svenska folkets kärlek till sin konung är ej mindre, dertör att konungen icke är krönt, och denna kärlek ökas ingalunda af ceremonier, hvilka kosta staten tilläfven tyrs en half eller on tredjedels million, och hvilka blott tillfredsställa skådelystnas nyfikenhet, oo Hr S. Heurlin : — — utan kröning är han dock konung ändå, För öfrigt är kröningen en qvarlefva från de råa hednatiderna och — bort med alla sådana fördomar i ett konstitutionelt land! Hr Olaus Eriksson från Göteborgs och Bo