gingo så tillväga som motionären nu föreslar git, hvilken mening äfven omfattades af hr lans Eriksson från Göteborgs och Bohus än m, fl. Motionären upptog de framställda anmärkningarno till bosvarande. Redan då en fyndig debattör och alldeles icke mindre rädd om motståndares liktornar än sedermera eller för närvarande, yttrade han bland annat: Om jag hade anledniovg att hysa det allra riogaste hopp derom, att en sådan motion blifver i något af de andra stånden väckt, så skulle jag mycket gerna i likhet med Östman velat slippa se motionen härleda sig från bondeståndet; men då jag rimligtvis ej kunnat hoppas något sådant, återstod för mig ingenting annat än att hir ingifva ifrågavarande memorial. Jag risskänner ingalunda Anders Erikssons välvilja och tror visserligen att han hyser bästa tanke om motinnen; men då jag anser principen, hvarpå motionen ir byggd, vara fullt rättvis, så kommer jag aldrig att taga motionen tillbaka, och jag begagnar detta tillfälle att förklara, att jag aldrig ämnar väcka någon motion för att sedan taga den åter. Vill jag bibehålla min rättighet att bestå mig nöjen, så måste jag sjelf betala fiolerna och ej derför taga till min disposition de medel, som möjligen kunna finnas i andras fickor. Amnet är verkligen särdeles lämpligt, att derigenom erhålla kännedom om motståndarens tankar i hvarjehanda afseenden. — — — Medbrodren Rosenberg har nyss yttrat att bondeståndet bör genom fortfarande undfallenhet ställa sig så, att det ej stöter sig med hvarken k. m:t eller sina medständer. Jag hemstiller dock till hans eget omdöme, huruvida i min motion finnes något enda ord, som kan blott misstänkas såsom stötande; ty jag har, så vidt jag kan se, blott gifvit medstånden ett tillfälle att visa, det de i lika hög grad som bondeståndet hylla och vörda sin konung. För öfrigt vill jag alldeles icke gå in på den satsen, att bondeståndet skall genom eftergift i skattebevillningar köpa sig gunst af vare sig k. m:t eller sina medständer. — -— — Olaus Eriksson har förmiält sig sakna allt bopp om motionens framgång. Jag bekiagar blott, att någon finnes, som så litet tror på högsintheten hos höglofl. ridderskapet och adeln samt högv. presteståndet, liksom dessa stånd icke skulle alltid vilja vara de första att med varm hand offra sina tillgångar för sin konungs skull! Jag deremot är inspirerad af hoppet om motionens fullkomliga framgång samt yrkar remiss till vederbörligt utskott. Motionären hade tillfredsställelsen att se åtminstone en af ståndskamraterna obetingadt ställa sig vid hans sida. Det är riktigt vederqvickande att erfara den ställning, hr Paul Fritz Mengel intog och att höra de ord han yttrade vid detta tillfälle. De voro enligt andra kammarens protokoll af följande lydelse: Då jag vid alla de tillfällen, frågan om DD MM:rs kröning förevarit, städse uppträdt emot densamma, så är det väl alldeles klart, att jag icke heller vill lemna något bidrag till ersättande af de kostnader, som derutaf förorsakas. Ja, jag hade velat gå ännu ett steg längro i mitt yrkande än motionären och påstå, att de trenne riksstånd, som beslutit den underdåniga uppmaningen till kröningen, äfven må bekosta allt hvad som till densamma erfordras och bondeståndet blitva befriadt från all utgift af enahanda slag, emot det att vi afsäga oss all rättighet att deltaga i detta lilla nöje. Emellertid må vi nu försöka hvad motionärens framställning kan uträtta, och ehuru jag icke tror, att motionen tillfullo medför den verkan man åsyftat, är det dock en möjlighet, att sådana här extra nöjen derigenom blitva allt färre och färre, hvarigenom åtminstonme alltid något vore vunnet. När utskottsbetänkandet, som hemställde att Maågotafseendeicko måtto fästas vid C. A. Larssons motion, förelåg till afgörande i bondeståndet, yttrade hr P. F. Blengel, isin ärliga radikalism synbarligen förargad öfver att många ståndets ledamöter deltagit i det lilla nöjet, som kröningen erbjudit: Då kröningsfrågan förut väcktes, rönte densamma, åtminstone inom detta stånd, föga sympatier. Likaledes var intresset för kröningsståten ganska ringa, då det i ämnet inkom inbjudning från do öfriga stånden, hvaremot, då Larsson väckte sin motion, man