jul och nyår stämhing å modren till rådhusrättens första afdelning med yrkande: sin ansökan, att modren måste åläggas att inför domstolen uppgifva de skäl, hvarpå hon vägrade dottern att gifta sig, geamt att domstolen derefter skulle pröfva dessa skäls lagliga giltighet. Hon omtalade i stämningen med stor öppenbjertighet för domstolen sitt förhållande till sin utkorade, vådan af derest ett giftermål ej kom till stånd m. fl. omständigheter, slutande att med tillitsfull förtröstan öfverlemna sitt öde i domstolsledamöternas händer. Då målet första gången förekom inlemnade modrens ombud — ingen af de båda parterna ha personligen infunnit gig inför domstolen, utan svarat genom manliga ombud — till domstolen en skrift, deri hon närmare utvecklade skälen för sin. vägran. Hon -hade nemligen endäst af moderlig omtanke motsatt sig giftermålet mellan dottren: och hennes fästman, då hon ansett sig såväl skyldig som pligtig att skydda dottren för framtida förderf, kanske armod, något, som enligt hennes: öfvertygelse skulle blifva följden af giftermålet. Kan lagen — slutade skrifvelsen — skydda den dottren tillhöriga egendom, som hon för med sig i boet, så att densamma blefve för manaen oåtkomlig och ban ej deröfver kan disponera, så gifver bon sitt samtycke till förbindelsen. Under det rättegången pågick, hade emellertid den af sednaste riksdag beslutade och af regeriogen gillade förordning, om upphäfvandet af giftomannarätten öfver qvinna, som fyllt 25 år, hunnit offentliggöras, och domstolen kunde fördenskull, då målet för några dagar sedan ånyo förekom, afsluta detsamma med afkunnandet af det tillkännagifvande, att som genom kgl. förordningen den 8 sistlidne november det blifvit stadgadt, att mö, som är myndig, är sin egen giftoman och käranden uppnått myndighetsåldern, finner rådbhusrätten den omständighet, att kärandens moder vägrat såmtycke till äktenskapet, icke-utgöra hinder för-detsamma.