brett tran oKant. Kristianstad i januari. I Dagens Nyheter har jag icke kunnat iakt taga att några meddelanden influtit från denna residensstad. Detta skulle nära nog kunna betraktas som en tystnadens vanvördnad mot ett samhälle, som af en fin iakttagare fått namnet om sig att innesläta landets fnastö societet. En annan iakttagare framställde visst förra vintern några uppträden från societetslifvet, som vittnade mera om utbrott af ett obändigt lynne, sådant detta förr yttrat sig inom kasernerna, än om tilldragelser vid en bal par6. Men dessa uppträden blefvo också icke ostraffade. Tillställaren deraf fick um gälla dem både med arrest och med den större förödmjukelsen att, åtföljd af två regements officerare, nödgas afbedja dem hos dem han förolämpat eller sårat. Med allt skäl kan det fortfarande sägas, att de som tillhöra den egentliga societeten med högst få undantag iakttaga ett värdigt, om god ton och uppfostran vittnande lefnadsskick; ÖOhefen vid det här förlagda artilloriregementet är en särdeles human man, som fordrar både humanitet och god konduit af sina underlydande och säkert icka skulle sett igenom fingrarne med några tförlöpningar, vare sig i eller utom tjensten, äfven om den kungliga påminnelsen ) om sträng militärisk disciplin uteblifvit. Hans ställning som chef har emellertid hittills icke varit afundsvärd, då han mottog ett regemente, der, för att nyttja ett mycket lindrigt uttryck, hvarjehanda oregelbundenheter inrotat sig. Hurudant hans förhållande till officerskåren är, kan jag ieke med visshet uppgifva, då det hör till den högre militärandan att derom icke något uppenbara; men att manskapet och underbefälet äro honom i hög grad tillgifna, det har jag erfarit, och i detta hänseende är åtminstone hans ställning högst olik föregångarnes, Att godtgöra allt hvad dessa brutit, vare sig mot den allmänna rättskänslan eller mot enskildes rättmätiga befordringsanspråk, lär icke åf honom kunna begäras. Men nog vill det synas, som om han ogillade mycket, som före hang chofsskap hört till kutymen inom regementet och att de förut förolämpade och på öfvermodigt sätt förbisedde icke hafva berättigade skäl att beklaga sig öfver sin nuvarande chef. Vår landshöfding är provinsens rikaste man och mången undrar öfver att han vid en fram skriden ålder velat lemna det landtliga lugn han åtnojutit under sin medelålder för att, med den utvidgning i vården om en nära furstlig för mögenhet . som då icke kunde vara aflägsen, förena de många göromål, som äro oundvikliga vid en länsstyrelse. Men detta var i en tid, då Wachtmeisterska namnet nyss ånyo befanns i uppgående inom denhögre administrationen, och han ville förmodligen icke undandraga sig att med sin person dertill bidraga. Det antages emellertid, att han icke länge ämnar qvarstanna på den plats han intagit, och numera anses det äfven att hans afgång icke kommer att föranleda någon minskning i Wachtmeisterska familjnamnöts betydelse för länet. ij Vi hafva här en kunglig hofrätt, som under baron Ehrenborgs: styrelso åtnjöt ett ganska stort anseende, ehuru chefen icke tillerkändes några öfverglänsando egenskaper som jurist. Nu är hofrättehs tillstånd sådant, att det betraktades som. en oerhörd förlust, då en assessor förflyttades härifrån till konungens rådkammare, För att icke tala om presidenten, som under årets första hälft vistas vid rikss dagen och sålunda väl kan behöfva den andra hälften för att hvila utefter riksdagsmödorna, så låtom oss kasta en hastig blick på ledamöterna. Af de 4 Hhofrättsråden befinna 3 sig redan inpå 60-talet och den 4:de delar prosidentens mödor vid riksdagarne och hans hvila deremellan, En af assessorerna inlät sig för några år sedan i så vidlyftiga och svindlande affärer, att hans verksamhet för lång tidiaom hofrätten omöjliggjordes och väl knappast ännu kan anses Käfva återvunnit en nörmal art. En annan assessor är så mycket anlitad som kommissionär en gros, att det skulle kräfva talangens: och arbetsförmågans förenade öfverbee gåfning för att han derjemte skulle kunna fullt medhinna de fjenstemannagöromål, som ärö förenade med assessoratet. Också har det af riksdagen begärts årliga anslag till aflöning åt en förökad tjonstomannapeorsonal — ön förökning, den vissa provinsens riksdagsmän ansågo obehöflig, om de: ordinarie tjenstemännen vore arbetsdugtige och för sina embetsgöromål använde sina krafter. I den för adjungerade ) Gifven här i Stackhalm 1ill an ctar dal hävra