(Insändt.) Vanang makt låter ofta saker passera, som den . minsta eftertanke finner löjliga och stötande. Detta är äfven fallet med-den ännu här och der brukliga kröningsceremonien. Hvar och en vet att den inrättades af öfverstepresten Samuel, på det han skulle synas hafva :ett öfvertag öfver den konung; judarne valde sig. Påfvarne funno äfven denna ceremoni lämplig för att göra kejsare och konungar beroende af sig. Dessa försök att ställa konungamakten under presterskapet äro för oss protestanter rent af vidriga och stötande. Tron att kronan skulle förläna sina bärare något Mystiskt högrö beskydd än det grund lagen gifver finnes måhända ännu hos några gamla gummor Ööch läsare, men är alldeles försvunnen hos de praktiska män, som utgöra kärnan af det svenska folket. Vi vilja med anledning häraf föreslå ett stadganda i grundlagen, att konung, från det ögonblick han lagligen tillträdt sitt embete, äfvensom hans gemål, äro berättigade ätt bära alla konungamakten åtföljande insighier. Anses det alltför prosaiskt att på detta sätt gå till väga utan all ceremoni, föreslå vi som en öfvergångsform, att konungen, då han möter svenska folkets representanter på rikssalen, sjelf i deras åsyn påsätter kronan och fattar spiran, hvilka räckas honom af lågens Högsta representant: justitiestatsministern, Denna ceremoni skulle ej falla inom det löjligas område, hvilket nu krörningarne med sin gudsnådliga mysticism och sin presterliga smörjelse göra hos ett upplyst folk... Kostnaden för en sådan kröning vore ingen, alldenstund den följde med på köpet vid det i alla fall skeende riksdagsöppnandet. Röst från folket. er ——LALLLL nn