Dagens Nyheter – 6 februari 1873, sida 1

-— oo MT Era saker kunna ju komma efter i morgon bittida. Men dessa ord voro dödsstöten åt Claras systerliga myrdighet, på samma gång de an. tydde så mycket snart sagdt förakt för henne såsom vårdarinna. Hon gjorde sig derför så hög och stolt som möjligt, lade sin arm i Emanuels och frågade med en drottnings värdighet: Hvart ämnar Eleonora ta vägen? Du hör det ju, syster Clara. Jag vill återvända till fru Schönberg. Men du har ännu ingen annan vilja än din systers, och jag har lofvat vår mor på dödsbädden att vaka öfver dig. Du har hittills inte haft skäl att klaga öfver mina emsorger, och det är inte passande för en ung flicka, som snart skall öfverskrida barndomsårens gräns, att ge sig ut på resor med en ungherre, vore han än aldrig så många gånger begges vår välgörare. : Emanuel tryckte förstulet och uppmuntrande Claras arm, medan Joachim kastade en lång blick full af smärta och allvar på sin fordna skyddling. Slutligen svarade Eremiten med en andfåddhet, sox2 var en följd dels af att han talat mera än på många veckor, dels af den kamp, som föregick i hans inre. Jag kan inte slita er syster med våld ifrån er, mamsell Clara, men jag försöker ännu en gång att göra det med en varm bön. Jag