Dagens Nyheter – 5 februari 1873, sida 2

herre öfver dina handlingar, erkänn då här i afton, med din egen bror som vittne och i närvaro af dessa främlingar, hvilka jag förmodar vara aktoingsvärda personer, då du sökt deras umgänge och infört dem i den unga qvinnag hem, som du egnar din dyrkan — erkänn Clara Fransoni som din fästmö och din snart blifvando brud. Den unga flickan såx upp på Emanuel med orofull hänryckning. Hon tycktes afbida lif eller död från hans slutna läppar. Men Emanuel studsade. Han befann sig plötsligen : ha fastnat i den snara, han sjelf utlagt, för att rädda sin misstänkta heder. Du tiger, återtog Joachim. Clara Fransoni är dotter af aktningsvärda föräldrar, hennes uppfostran är god, hennes äleskvärdhet och skönhet äro skatter, som uppväga dina rikedomar; honnes dygd skall utplåna spåren af dina ungdomssynder, hennes renhet skall öfverstråla deras skuggor. Hon var en oförvitlig flicka i sin fattigdom, då jag lemnade henne före min utländska resa, och säkert har det inte ännu lyckats någon att sätta en fläck på hennes rykte, trots det öfverflöd, nvaruti hon nu befinner sig. Nej, nej! hviskade Clara med ångest, medan hon rodnande nedslog sina blickar vid de tankar, som i hennes ännu oskyldiga hjerta föddes af Joachims ord. Skall jag öppna dörrarne? sporde Eremiten högtidligt och tog ett par steg framåt. Men