Dagens Nyheter – 5 februari 1873, sida 1

— 104 — Emanuel skyndade fram för att lyfta upp den upprörda unga qvinnan, men hon stötte honom med fasa ifrån sig, medan hon ännu fasthöll Joachims hand. CDet kan ju inte vara sanning ! klagade den arma. Men Eremiten lyfte henne varsamt upp och förde henne till en stol. CArma flicka, ni hör ju bekräftelsen i min brors tystnad. Men Emanuel syntes alldeles förintad. En våldsam strid utkämpades i hans själ. Han ville tala, men orden dogo i födelsen på hans läppar. cNå, hvilkendera qvinnan ämnar du nu öfvergifva, och hvilkenderas hjerta tänker du förkrossa? Eller skall det då aldrig finnas en gräns för ditt lättsinne, ett rågadt mått för de usla dåd, som du och vår svage far behagar kalla små ungdomssynder? Vrid om dolken med ens i denna arma flickas hjerta, säg henne att du velat bedraga och förföra henne, och att, enligt dina elastiska begrepp om heder, du inte på minsta vis förorättar din blifvande maka, om du som enskild leksak har en hemlig älskarinna i hufvudstaden. Joachim! Håll upp!4 framhväste Emanuel, skälfvande af vrede. CAf barmhertighet, håll upp! klagade Clara Fransoni och tryckte sina sammanknutna händer mot sitt hjerta. Ni hånar mig alla för min envisa tystnad,