Efter nedekrifvandet af ofvanståenås ha vi i det mcd gårdagens post anlända numret af VIndpendance funnit ett talegram, hvari redogöres för mnationalfösseralingens trrdegssammarkomst. Det heter i detia talegtam: Besriomen bar i d 3 varit mycket stormig. Diekussiönc r gällds de i Lyon afslutade löversnskontrakten. Herr ÖhallomelLacour, f. d. prefekt i Lyon, försvarade sig med mycket lugn och kr lblodighet mot de i betänkandet gjorda anfallen. Med ett upphöjdt epråk skildrade han det kämpande Frankrike, som tircd mot fienden, så lönge det kunde, och som under motståndet lärde sig känna sitt eget värde. Han bevisade härefter att betönkandet är fullt a! tvätydiga eller fullkomligt eanningslöss uppgifter. Sluätliget uttalade kan sig äfven med värme om den lyonesiska befo xningens pauiotism; mejoriteten inom Lyons kommunalstyrelse hade, försäkre1e han, blott ett mål — fådernoslandets välfärd. Hr ChallemelLacour talade i två och en half timmar; hans anförande syntes slå syonerligen an. Emellertid skedde ofta afbrott från högerns sida, hvarvid venstorn endast så mycket ljudligare gaf sitt bifall tillkänna. — Till en engelsk tidning telegraforas: Hr Chellemel-Lacour rättfördigade sig i allo, hvad som förvaltning angår, och intygade att, så vidt honom veterligt var, inga underslof i afseende å leveranzskontrakten förekommit. Efter honom uppträdde herr CarayonLatour och förklarade till synbar belåtenhet för högerns medlemmar, stt hen sett en depesch från br Challemel till genoral Bressolles, innehållande order om hans egen (herr Carayons) och ett par andra officerareg afrättande. Herr Challemel yrkade med anledning härsf, att en undersökning måtte enställas för utrönande af, huruvida denna beskyllning eger någon grund; ech fordrade han framlöggandet af den hendling, som herr Carayon åberopat. Försemlingens ledamöter åtekildes unåer en yttor:t fig sensation, Daily News särskilda korrespondent i Paris skrifver den 28 jan.: Den imperialistiska tidningen VOrdre, som uppsattes af hr Clement Duvernois och, då denne upphörde stt vara ders ledare, lofvade att alltid hålla sinå spalter öppna för honom, meddelar i dag en lång artikel, bärande hans signatur och daterad London. Denna artikel upptager tidningens hela första sida. Den är af föga intresse för andra än bonapartister. Brofskrifvaren, som delar sin tid mellan bestyren med sin spanska bank och sina pligter met kejsarinnanX, talar om det inflytande, som Napoleon III:s död kan komma att utöfva på imperialismens utsigter för framtiden. Med en fras, som låter bra — jen sådan som fransmän i allmänhet gerna begagna — säger han att det kejserliga partiet icke Sförsvegats genom nämda tillragelse, utan endast starkt modifieratst. Emellertid yttrade han vidare, under fortsötttingen af sin utgjutelse, att Napoleon III:s namn 1 sig sjelf ver Sett program och en geranmti, stt hans anhängere lydde honom af vahå i saväl som af personlig hängifvenhet; att ett ord af honom alltid var nog till att utjomna skiljektigheter, som då och då uppkommo bland hans vänner; och att det skulle vara Sbarnsligt att söga att en ung sjuttonårig prins förmår erbjuda samma garantier; — sålunda vederlägger han sjelf sina förut gjorda påståenden och visar, hvad för öfrigt hvar och en annan väl Ber, stiotg ställning icke allenast föränatt på N . S drats, utan äfvedi väsentligen försvagats. Han uttalar härefter den meningen, att en fusion mellan orloanister Och legitimister Pe . ett är omöjlig, och bevisar, åtminstone p för honom sjelf tillfredsställande sätt, att en republik icke kan i längden bestå uti Frankrike; hvevefter hen naturligtvis kommer (lll den slutsatsen, att Napoleon IV är den ende möjlige monarken. Han uppehåller sig länge vid den negativa förtjensten hos den unge prinsen, att man icke har något personligt att anföra mot honom, att. hans namn är likt en bok, å hvars blad ännu intet skrifvits. Efter a.t ha utbredt sig öfver detta ämne, vågar han framkasta den satsen, att kejsardömets återupprättande ingalunda beköfver medföra återupprättelse af det bonapartistiska systemet. Må man blott, menar han, låta nationen taga prinsen till sin 12gent, och styrelsen skall bli mer eller mindre demokratisk, allteftersom folket sjelft vill. Det var hr Clement Duvernoiw afsigt att genom kolossala affischer, som skulle anslås öfverallt på husknutarne i Paris, tillkännagifva att denna artikel var att vänta i tidningen VOrdre, men regeringen vägrade att lemna tillstånd till detta affischerande. . SRS OR SISCE ET NETA