honom, ty han hade ju sagt henre nyss att allt detta var endast hans kärleks första offergärd. Hon var för öfverlycklig, för att ens tänka på möjligheten af någon sorts svek, ty Emanuel hade ju visat henne en vördnad såsom om hon vöre en dam af rang och börd. Säkert skulle han snart tala om förlofning och äktenskap, och således offentligen erkänna den kärlek, som ännu var en hemlighet mellan henne och honom. Ack, alla hennes djerfyva drömmar om rikedom och lycka började ju redan arta sig till gestalter ur verkligheten, ehuru på annat sätt än Clara tänkt sig dem, och utan den långa omvägen af mödor, bekymmer och omtanke, på hvilken hon endast tagit de första stegen. Emanuel hade redan några gånger förut under skämt försökt att lära henne röka cigarett af samma fina sort, som han sjelf begagnade, men hon hade med vedervilja skjutit denna oqvinliga njutning ifrån sig. Ånyo frestade han henne, der de sutto på tu man hand i soffan, medan under stojande munterhet en af gästerna svingade om i en yrande vals med kaptenskan Flanke, och en annan utförde musiken. I ett ögonblick som detta kunde ju den lyckliga fickan ingenting neka, hon satte cigaretten mellan sina små svällande läppar, och Emanuel påtände densamma, med armen slingrad kring hennes lif. Men midt under denna förtroliga tåte-å-tete,