Dagens Nyheter – 4 februari 1873, sida 1

oo SV Emanuel, ehuru han aldrig sjelf åtföljde dem som kavaljer — såsom en sorts orättfånget gods, för hvars åtkomst hon icke kunde redogöra, och till hvars njutande hon icke tyckte sig vara det rainsta berättigad. Den oskuldsfulla flickan längtade derför ofta tillbaka till fru Schönberg, och bäfvade nästan för den dag, då hon åter skulle möta den så högeligen efterlängtade Joachim. Men låtom oss återvända till den så fostligt upplysta våningen. Emanuel hade icke varit i Stockholm på tre veckor, och Clara hade känt sig helt beklämd under hans frånvaro midt ibland denna lånade lyx och rikedom, hvilken hon ansåg egentligen tillhöra honom. Man firade nu en det glada återseendets fest i kaptenskans våning, och man hade hos henne spisat en lukullisk middag tillsammans med ett halft dussin unga män, dels af diplomatiska kåren, dels af andra dagens lejon, och hvilka utgjorde den unga millionärens umgängesvänner. Emanuel hade bedt kaptenskan icke spara någonting, för att göra middagen så fin, som hon, när det gällde, kunde arrangera en sådan, och glädjen stod ock så högt i tak, att man nästan befarade att detta af tryckningen skulle kunna lyfta sig. Dörrarne till systrarna Fransonig våning stodo öppna, och man hade redan i deras stora sal — Pprovisionelt möblerad sågom sådan, medan man afbidade de hemlighetsfulla skåpen och