Dagens Nyheter – 3 februari 1873, sida 2

CJa, ni karlar ä då gemena, antingen ni förolämpar eller försonar. Med dessa ord spetsade postmästarinnan sina tunna läppar, för att möta den försoringskyss, sem Patrik Miinning numera inte kunde undankomma, om han också beräknat kyssen på kinden såsom tillfyllestgörande. CHuru angenämt det än kan vara att se ett par verkligt såta kusiner, anmärkte Emanuel ironiskt och leende, så måste jag dock ner och afsluta min korrespondens. Adjö, bästa tant! Uppmuntra inte pappa för mycket, ty det var längesedan han kysste några fruntimmer. Ja, adjö med dig, Stygging!4 bannade tanten den ödmjukt bugande eleganten. Jag har just någonting att säga kusin Patrik på tu man hand. Men på tu man hand med kusinen afslöjade och beslöjade den listiga frun med så mycken skicklighet sägnerna i staden om de båda mystiska skönheter, hvilka bodde hos fru Schönberg, och hvilka deltagit i vården om Emanuel, att den gamle köpmannen blef högeligen intresserad af att följande dagen åtfölja kusin Polla på en så kallad tacksamhetsvisit hos pastorskan, och under hvilken man icke skulle underlåta att taga hennes hemlighetsfulla pensionärer i skärskådande. Gubben Patrik började dessutom få en sorts riktning för sina misstankar om Emanuels ljumhet för det lysande giftermålspartiet.