Dagens Nyheter – 3 februari 1873, sida 2

Polla försmädligt. Kusin Patrik har då alltid skämt bort sina tjenare. Efter ett par minuter inirädde Staffan Granat till sin principal med pennan ännu bakom örat och med en min, som uttryckte litet missnöje öfver den störda gången af hans arbete. När han upptäckte enkefru Korall i högsätet bredvid sin principal, studsade han ett ögonblick, gjorde en kort och knapphändig bugning, och sporde på sitt vanliga lakoniska sätt: CFrågan? Sitt ner och ta en kopp kaffe gamle vän! Inte tid. Och stå till rätta sedan, orostiftare! Till rätta! npprepade bokhållaren och kastade en blick på principalen. Denne rynkade sina ögonbryn under en komisk gidoblinkning, som gubben Granat mycket väl kände igen, ty det var tjufpojkens dolda signal bakom masken af husbondeallvaret. Patrik Minning kunde vara häftig, men aldrig sträng mot sina underhafvande, och hade alltid mycket besvär med att få sitt välbildade och välvilliga ansigte, som alltid strålade af vänlighet och godt humör, att antaga domarens eller ransakarens ströfhet, Ja, stå till rätta, jal upprepade principalen. Jag står väl alltid i ett visst ansvar för deras uppförande, som äro i min tjenst, om de än äro aldrig så gamla. Hur har nu herr bar oo