Dagens Nyheter – 1 februari 1873, sida 2

ögon, som en gång i lifstiden bedårat postmästaren och riddaren Olof Korall. Vi afvakta bara en nådig blick af min söta kusin, svarade gubben Patrik med en girlig bugning bakom den kusinliga ryggen. CAb, ä ni der, mina älsklingar? utbrast Tant Polla och svängde om på klacken så häftigt, att hon trampade på sitt eget klädningssläp och var nära att på förhand göra hvad hon gjorde ett ögonblick sednare — eller falla i famnen på kusin Patrik. CVälkommen, välkommen, ja, innerligen, bhjertligen välkommen hem igen, du efterlängtade genomrare vän! Tant Polla kysste den genomrare vännen på begge kinderna, lutade sitt hufvud först mot har 3 högra och sedan mot hans venstra skuldra, och lät med den nådigaste min föra gig till den sidenklädda soffan. CJag tror jag tar mig en liten påtår kaffe! utropade hon vid anblicken af silfverservisen, i det hon nästan lade sin nästibb i gräddskålen, SCOch välkommen upp igen på dina äfventyrliga ben, min käre Emanuel, som jag förgäfves gjort ett sjukbesök. Men vi komma till det kapitlet sedan. Jag håller mig först till din charmanta pappa! Och härmed började enkepostmästarinnan ett riktigt spikhamrande med sica magra kan. tiga fiograr på millionärens runda knä. Det gemena, alltid talträngda ryktet ville veta att enkan Korall efter sitt sorgeårs slut