Dagens Nyheter – 1 februari 1873, sida 2

-— LJO Om allt detta drömde Joachim så ljuft bland Murillog madonnor och Sevillas förföriska senoror, öfversäll i tron att han sjelf skulle lyckas skapa sitt drömda ideal. Vi kunna derför lötteligen döma om hans förskräckelse och om upproret i hans själ, då han läste brefvet från hemmet. Aila hans vackra planer voro redan öfverkorsade. Ulfven hade redan brutit sig in till hans så väl förvarade och undangömda lam, och denna ulf var hans egen broder. Spänningen mellan de båda bröderna hade redan varit stark förut, ty ehuru de uppriktigt älskade hvarandra, eller just derför att de gjorde det, måste två så skilda naturer lätt och ofta råka i konflikter. Också hade Joachim mera än en gång försökt bota de sår, som Emanuels lättsinne förorsakat, och mera än en gång mottagit tillsammans med fadren hans löfte om bot och bättring; ty ehuru Emanuel räknade ett lefnadsår mer än sin ngre broder, ansåg man i allmänhet Eremiten till följd af hans stadga, redbarhet och manliga allvar såsom den äldste af de båda unga köpmännen. Det var derför som Joachim med så mycken glädje läste om de förhoppvingar fadren uttalat i sitt bref rörande en snar förening mellan Emanuel och Lejla Ebenbjelm, ty han insåg att ett sådant band, som äktenskapets, helt och hållet måste förändra broderns flyktiga natur, och att hans inneboende, fastär