Dagens Nyheter – 1 februari 1873, sida 1

renare och varaktigare, ja, beslägtad med denna ötver alla andra upphöjda känsla, hvilken icke har jordelifvet till mål eller gräns, utan strömmar ut som en källåder från den gudomliga kärleken, för att slutligen — tvärt emot jordiska källors natur — återvända till sitt ursprung. Han ansåg äktenskapet icke såsom ett bolag för lifvet, stiftadt blott för att härnere dela ljuft ocd ledt, utan såsom två sjölars harmoniska sommansmältande till en, för att, på detta sätt förenade, sväfva från stjerna till stjerna, från himmel fill himmel, likt tvenne Bommarskysr, hvilka cna sig i aftonsolens glöd, för att så småningom förintas, men likväl tillsammans. Joachim den tyste hade derför vid sin hemkomst från Spanien ömnat på allvar skilja systrarne från hvarandra, ty han hade redan hos Clara spårat denna oro, som är moder till de outredda önskningarne och som slutligen famlar efter jordisk lycka såsom det enda mål, hvilket kan vara värdt att eftersträfva, och han var redan bstänkt på att sätta sin skyddsliog i en pension, som förestods af en bland de få qvinnor han erkände som förträffliga. På detta sätt trodde han sig kunna uppfostra en huld och trogen lefpadsföljeslagarinna, hvars känslor, till en början endast systerliga, så emåningom skulle värmas upp till fästmöns, brudens och makans, EREMITEN, ÅF JOHAN JOLIN, 128