Dagens Nyheter – 31 januari 1873, sida 1

arbetade och broderade, tålmodigt afbidande den stora sändningen från Paris, och lefvande i en sorts rusig dröm om detta dimhöljda kommande, hvilket endast Emanuel tycktes ha klart och tydligt framför sig; — hvad gjorde deras välgörare Joachim. den tyste? Jo, också han arbetade och drömde. Han ombesörjde med vanlig punktlighet och fåordighet firman Männings genom ett bedrägligt ombud intrasslåde affärer i Sevilla och Malaga; men han unnade sig derjemte tid att göra en utflykt till Granada och Alhambra, för att från det gamla moriska palatset hemta skatter för sina reseminnen, och för att, vandrande hela dagen kring i dess vidlyftiga gallerier och öfver dess minnesrika gårdar, midt i göderns paradis drömma om det kära norden. Han gömde en skatt i sin ficka, ett bref från hemmet, och hvilket han, då han visste att det ej afhandlade affärer, sparat åt sig, för att öppna och läsa, omgifven af den minnenag poesi, som Alhambra öfverallt erbjuder. Han hade från det luftiga tempel, som kallas el Tocador de la Reina (drottningens toalettrum) öfverskådat den djupa klippdal, som genomströmmas af floden Darro, och derifrån begifvit sig till drottning Lindärajas lilla lustgård el Patio de Lindaraja. Han slog sig ned i orangeträdens skugga, mnjutande af doftet från dess gyllne frukter och från de blommande rosenbuskarne rundtomkring honom, medan sorlet från vattensprånget i det lilla