Dagens Nyheter – 31 januari 1873, sida 1

Eleonora deremot fick tårarne i sina ögon af ävgslan för denna i hennes tycke förfärliga första debut och önskade sig redan tillbaka i fru Schönbergs lilla stuga. Men medan den unge köpmannen målade sina rogenröda framtidsbilder, Clara i sitt bjerta jublaåe och Eleonora bäfvade i sitt, ångade man raskt framåt, och anlände till Stockholm. Abdon var outtröttlig i sina omsorger om de unga flickorna, och för åskådarne vid hamnen syntes det snarare som om ett par förnäma fröknar ankommit, för att öka antalet af Stockholms skönheter, än som till pröfvande af hufvudstadens faror och frestelser anländt ett par öfvergifna föräldralösa, hvilka letade efter ett blygsamt hem långt bort på Hornsgatan. Emanuels betjent ledsagade på kuskbocken till en åkardroska de unga resenärerna till den gamla frun på Söder, sedan han visligen lemnat sin upphöjda plats några hus hitom målet för färden. Efter en lång stunds väntan såg han Clara och Eleonora med bedröfvade och betänksamma miner återvända från det svåra besöket hos den gamla frun, som med moderligt bekymmer och en skakning på hufvudet åhört Claras beskrifning öfver deras förändrade planer och deras svindlande drömmar. Den kloka flickan nämde likväl inte ott ord om förlagsmannen, utan endast om den oförmodade lyckan att kunna disponera öfver ett grundkapital till början af den stora EREMITEN, AF JOHAN JOLIN. 417.