Dagens Nyheter – 31 januari 1873, sida 1

Vi svarade nyss på frågan: hvad gjorde Joachim den tyste?t — Han arbetade och drömde.t Men hvad drömde väl den hemlighetsfulle och slutne Eremiten de stunder -han lösgjorde sig från det trägna arbetet och antingen vandrade i Sevillas tafvelgalleri, beundrande Masillos madonnor eller ströfvade kring på de smala, slipgrande och skuggiga gatorna, hvarest från de gallerförsedda fönstren mången eldig blick genomträngde mantillan, för att följa den ljuslockige, vackre unge mannen från norden? Ack, jo, han drömde om ett lycklig; hem och en älskad liten maka, som kunde glädjas åt hans sällskap, utan att han förnötte tiden med förklenande snack om sin nästa eller med fadda artigheter om den älskades skönhet och dygder; han drömde om ett ideal af qvinna, hvilket han hittills aldrig kunnat finna, men som han derför förmätet trodde sig kunna skapa. Han drömde om den lilla tjusande elfyan Eleonora och hennes trofasta blåa ögon, så öfverfulla af tårar i afskedets stund; han drömde om henne, mognad till qvinna, och slingrande sig likt rankan allt fastare och närmare med hvarje dag kring det stöd, som försynen sjelf tycktes ha utvalt åt den öfvergifna. Han drömde om en tillgifvenhet, som utvecklade sig till kärlekens blomma ifrån att blott ha varit ett litet tacksambetens frö, och som just derför skulle blifva så mycket