Dagens Nyheter – 30 januari 1873, sida 1

min systerliga vän. Nu är det min-tur att utöfya ömhetens och: omtankens våld, och jag skulle aldrig förlåta mig -sjelf, om två unga damer med mig som reskamrat blottställde sig för en förkylning. Med dessa ord lindade Emanuel sjalen på ett ändamålsenligare sätt krivg Claras lif, och svepte reskappan tätare kring Eleonora. Snart anlände chokoladen. De unga fliekorna, som älskade drycken, förtärde den och tårtorna med god aptit; och Abdon, som bidade med brickan, hvilken han med egen hand tagit från uppasserskan, tycktes alldeles förhexad vid anblicken af den skönhet, som redan förut förtrollat honom och som kostat honom så mycket — enligt hans försäkran, då han på sin räkning till husbonden uppfört icke mindre än tolf tjog tjärnfärska ägg4, hvilka utgjort innehållet -af: den korg han krossat för bondgumman-på apoteket. En kammarherre, som på galadagar serverar en kunglig person, kunde icke med mera vördnal och elegans mottaga de tömda chokoladkopparne, än Abdon gjorde det, och de båda systrarne, hvilka aldrig förr blifvit på detta sätt betjenade, glömde alldeles bort :sin värdighet och --nego lika djupt som den listige betjenten bugade. Med diplomatisk finhet och liksom af en händelse ledde Emanuel efter en stunds förlopp. samtalet på systrarnes-blifvande bostad. SAck, för allt i verlden, mina vänner! Det