Dagens Nyheter – 29 januari 1873, sida 2

med ett särdeles stort urval af doftande och praktfulla Floras barn. Ego, Göteborgs handelsflotta utgjorde vid detta års början af 171 fartyg om tillsam mans 16,249 nyläster. Häraf voro 122 segel: fartyg samt 49 ångfartyg med 2,503 hästkrafter. Under sistlidne år ökades fartygens antal med 27, Under år 1872 gingo förlorade 7 fartyg och såldes 16. Långväga resande. I lördags anlände till Göteborg en uvg inföding från Madagascar på resa till Norge, der han ämnar vid Kristiania universitet idka studier på allmänna bildningens och statsvetenskapens områden. Ung sjelfmördare. Sistlidne lördag, kl. 6 på aftonen, gick gossen Johan Fredrik Andersson, något öfver 14 år gammal, från sitt arbeto å en fabrik i närheten af Bergs bron i Norrköping. Utkommen på bron, begaf han sig ned på fabrikör Schultz damm, hvaritrån han hoppade i strömmen och försvann. Trätrådsfabriken vid slottet, skrifver Sydsvenska Dagbladet i Malmö, tillm verkar och omsätter årligen en betydlig mängd tändsticksämnen, som hufvudsakligen utskeppas till Danmark och Tyskland. Arbetspersonalen består uteslutande af fångar. Det intrång fångarne fordom gjorde i stadens ar betskarlars fri och rättigheter beträffande vedsågning och jordarbeten har till följd af fabriksarbetets utsträckning numera alldeles upphört. Det enda utarbete, hvartill fångarne nu användas, hade dock måhända varit det, som först bort afskaffas. Vi mena sättet att använda dem till lastdragare. Hvarje dag tåga hela foror genom en rikt befolkad del af staden, der rörelsen alltid är mycket liflig, för att vid jernvägsstationen hemta stockar till fabriken eller transportera färdiga tändsticksämnen till ångbåtarnes landningsplats. De improviserade dragarne släpa långsamt fram med sina tunga lass genom folkhvimlet, alltid i vägen, föga till nytta och aldrig till prydnad, och roa sig att betrakta den fria verlden omkring dem med trotsig fräckhet. Bredvid traska bevakningskoastaplarne med dragna huggare och fingret på revolvertrycket. Det hela är onekligen en vidrig syn. Utan att vara filantrop kan man dock icke annat än känna med: lidande med dessa brottslingar, som visserligen icke förtjent något bättre öde, men dock, synes det oss, borde fritagas från ett arbete, som bland de frie för längesedan utmönstrats från de områden, der menniskans fysiska krafs. ter pläga tagas i anspråk. rår a Lf RN sta AR a dan nde Ni sar TN i ms I Räna NRK SR RI TRRN KS rlR KE