tigade, sutto hennes far och Patrik Männing inbegripna i ett spännande samtal rörande grefvens invecklade affärer. Som jag haft äran att säga min ärade herr bror, fortsatte köpmannen, är detta sätt att se den stora frågan alldeles för sangviniskt. Det skulle kunna sätta hela brors förmögenhet på spel. Efter den öfverblick öfver ställningen, som min bror behagat exponera för mig, tillstyrker jag på det ifrigaste ett igenläggande af de gamla utlefvade grufvorna och ett upptagande. af de nya. BSkogarne äro redan alldeles för hårdt anlitade, och man bör rädda allt hvad ännu räddas kan. Förvaltarnes bedrögerier vittna om en alltför god och medgörlig hugbonde, och att de skälmarne nu ha köpt sig stora landtegendomar, sedan de blifvit afskedade, är ju endast ett ytterligare bevis på deras skamlöshet. Om jag bara kunde undvara min Emanuel några månader, så vore han just rätte mannen att ta itu med det hela? och reda den intrasslade härfvan. Han har etuderat bergshandteriogen ännu grundligare än köpmansyrket, ehuru han nu företrädesvis sysselsätter sig med det senare, och trots han förefaller snarare som en glad sällskapsmenniska än en arbetsmyra, har han en beundransvärd erergi och uthållighet, när det gäller att sätta sig in i em sak, som intresserar honom. Men frågan är nu endast: huru väcka detta intresse? Vinningslystnad kan inte gerna sporra honom, då han redan be