Dagens Nyheter – 28 januari 1873, sida 1

han gjorde det å dragande kall och embetets vägnar. Att förslaget icke genast förkastades, utan med knapp nöd blef remitteradt till utskotts behandling, torde få tillskrifvas mångas obenägenhet för att, som det heter, redan i födseln qväfva ett väckt förslag. Hade det varit fråga om att i går votera mellan bifall och afslag till sjelfva förslaget, är det väl knappt något tvifvel om att det blifvit förkastadt. Det är visserligen förskräckligt att vara med om sådant, men tiden är nu en gång så ond. Slutligen anteckna vi äfven såsom någonting anmärkningsvärdt från gårdagen, att, med undantag af hr Hedin, hvilkea i sådana frågor alltid är ohjelpligt folklig, ingen enda af kammarens högre intelligenser fann mnödigt att yttra sig i sjelfva saken. Det var det folkliga elementets representanter, de så förkättrade landtmännen, som denna gång fingo äran odelad af att kämpa för förnuftets rätt och uppbära en kulturfråga. Ty denna fråga är väl, strängt taget, ändå, när allt kommer till allt, i grund och botten en kulturfråga.