Dagens Nyheter – 28 januari 1873, sida 1

sitter on också i våra tider ganska aktningsvärd förmögenhet. Tjenstvillighet allena är ett alldeles för ljumt motiv. Ja, som jag säger, saken har sina sidor! Ja, den har allt sina sidor!4 instämde grefven, i det han följde sin gästs exempel och tankfullt stirrade framför sig på den vackra golfmattan. De båda samspråkande tvekade att möta hvarandras blickar, ty dessa skulle ha å ömse sidor blottat de dolda tankarne, och ingendera ville säga första ordet i den vigtiga fråga, kring hvilken dessa tankar nu oupphörligt kretsade. Den diplomatiske ädlingen ville se den sluge köpmannen en gång böja sig i stoftet för bördens öfverlägsenhet, och den stolte penningkarlen önskade å sin sida visa aristokraten huru litet ett klingande namn betyder utan guldets klang för att stärka välljudet. COm jag bara kände någon annan lämplig och skicklig person, återtog grefven, för att antyda möjligheten att rädda sig utan Emanuels mellankomst. Ja, sannerligen jag vet någon, som inte af det oinskränkta förtroendet och den nödvändiga handlingsfriheten skulle kunna, lockas att rikta gig sjelf på sin principals bekostnad. Inte heller vet jag någon, som redan är så förtrolig med affären som min Emanuel, hvilken redan flera gånger berest de ifrågavarande trakterna och grundligt studerat alla förhål