Dagens Nyheter – 27 januari 1873, sida 2

hade i många år haft storartade affärsförbindelser, och på sina hemresor från utlandet brukade den rike köpmannen vanligen gästa en eller ett par dagar hos sin förnäme vän. Nu hade de tillsammans genomgått en kur i Aachen och under denna tid kommit på ännu förtroligare fot med hvarandra. Ja, grefve Erland proponerade till och med — mot sin vana — en af dessa brorskålar, som äro så utmärkande för vårt fosterland, och HKvilka anses som sista inseglet på en vänskapsförbindelse. Det var dock inte utan liten smula egoism som grefven gjorde detta närmande, ty dels hade Patrik Minning vid flera tillfällen gifvit honom lika goda råd som handtag vid skötandet af hans vidlyftiga bruksaffärer, och dels hoppades grefven att genom den ökade förtroligheten draga ännu större nytta af sin bekantskap med den rike, aktade och affärsskicklige köpmannen. Denne var å sin sida en lika väldig börsaristokrat som hans förnäme vän var aristokrat till börden, och Patrik Minniug mottog derför den proponerade brorskålen utan någon slags min vare sig af öfverraskning eller glädje. Han hade fullt upp af förnäma och mäktiga dubröder förut, hade sjelf varit gift med en välboren fröken, och på hans breda bröst glimmade Wasa-ordens kommendörkrachan. Det var ju således en helt enkel sak detta närmande från grefven, Den ene-magnaten söker