Dagens Nyheter – 27 januari 1873, sida 2

gästade ofta herrarne Miinning, och vid sådana tillfällen var Abdon, trots sina många slyngelstreck, en verklig skatt genom sin språkkunskap och sitt eleganta sätt att sköta serve ringen. Han blickade då alltid med förnämt förakt på husets gamla trotjenare Johnson, hvilken återigen vid andra tillfällen lät Abdon förstå, hvilken som var den egentliga herrn af dem båda. . Jaså, du påstår således, din unga spetsbof, att hon var så förtrollande vacker: fortsatte Emanuel med drömmande uppsyn-— Ja, ja! Det finns allt många förtjusande qvinnor till på jorden. Men hvem vågar tänka på dem i en sjuksäng, och med mixtur i stället för champagne på bordet? Hvad skulle det inbringa mig, om jag lyckades göra ett par af herrskapet?4 gentog Abdon med en oförskämd köpmans-listiga min. Ja, ja, förstå mig rätt, patron! Gudars gudinnor, hvad hon var vacker! Nätt och graschös som en fransyska, mild som en svenska och ändå eldig som en italienska! Ja, patron Manne, Gudars gudinn — Men stopp! Hvad är det? Trolleri! Der kommer hon ju sjelf lifslefvande hitåt med gamla prestnuckan! — Hvar ska jag gömma mig? — Jag kryper under patrona oäkta säng och ligger der stilla som en. liten pudel hela natten, Är det henne du menar, Abdon? Ja visst! Hon och ingen annan? Hon är ju vackrare än sjelfvaste fröken Lejla på Lindbo