Dagens Nyheter – 27 januari 1873, sida 1

-— JU -— qvickhet — hade hos de båda damerna qvarlemnat det angenämaste intryck. Man skulle verkligen stundom kunna ta den der monsieur Emanuel för en af de vårat, hviskade grefvinnan en dag till sin dotter, då hon under ett af Emanuels gästbesök beundrade den unge mannens lika djerfya som smakfulla evolutioner med hennes mans favorithäst. Och hvad han valsar utomordentligt behagligt, bästa mamma! Och en sådan charmant touche, då han spelar piano! Han är verkligen intressant!4 läspade den adertonåriga fröken. Men nu fanns inte den unge intressante mannen tillstädes. Hans far hade deremot nyss samspråkat om honom med de båda damerna, och icke underlåtit att framhålla sin sons många älskvärda sidor, Han förteg visligen hans lättsinne, och hade i detta ögonblick ingen aning om Emanuels lifsfarliga äfventyr. Gubben Patrik berömde sonens skicklighet att i både fadrens och den yngre broderns frånvaro ensam bära hela bördan af den storartade affärsverksamheten, men han visste inte att trotjenaren Granat egentligen var den, som öfvertagit atlasrollen, och som, för att icke onödigtvis uppskrämma sin äldste principal, nu dagligen for som en skottspole af och an mellan kontoret och den sängliggande äldste sonen, hellre än att inberätta olyckan för den ömme fadren,