Dagens Nyheter – 27 januari 1873, sida 1

alldeles ursinnig för att hon inte får göra cilla Manne sin Bjukvisit; vidare omtala att det hänger lakan för alla fönster i hela stan, der det finns en ung flicka i huset. Do ha sörjt sig till döds i massa, för att de inte få se patron rida förbi som vanligt. Vidare omtala, att jag gjort en stor upptäckt, någonting riktigt fin-fint i fruntimmersväg, någonting okändt och på resande fot här i staden ; någonting, som kan göra en galen, om man är klok, och frisk om man är sjuk. Nå, hvad menar du, din tokstolle? Hvad är det för ett fruntimmer? X Patientens ögon började tindra af nyfikonhe;. Jag har sökt henne två gånger, men vet, ta mej håken midt om lifvet, ännu inte hvar hon bor, men här åt trakten måste det vara. Hon var tarflig, men smakfull; gång som en dansös, figur som bildstoden af Hebe derhemma, vackrare än Murallos madusa — nej, madonna derhemma. Han hette ju Murallo, målarkladden? — Först såg jag henne i gar lanteriboden vid torget. En annan dag på apoteket. Gudars gudinnor, herr patron, hvad hon var oförnuftigt skön! Provisorn stjelpte sin flaska upp och ner och ville sätta korken i botten, när han fick ögonen på henne, och apotekarpojken tog lilla kattungen, som satt på disken, och ville stoppa honom i en strut i stället för en hög millefolium. Gudar, ett sånt elände! Hjelf trampa jag en bondgumma på hennes bästa liktår och satte mig i hennes äggkorg EREMITEN, AF JOHAN JOLIN, 23.