Dagens Nyheter – 25 januari 1873, sida 2

rågra obehagliga gcener, så kunde ni ju med er syster gå till fru Schönberg några ögonblick, och deltaga i barnens lek på gården. Under tiden får jag ostörd tela med min trogna pudel. Håll gumman sysselsatt på ett eller. annat sätt derborta. Men då hjelper jag ju till att bedraga henne, invände Clara tvekande. Ett bra oskyldigt bedrägeri. Ena husbonde har väl rätt att tala vid sin tjenare, fastän en gammal alltför nogräknad dam inte kan fördraga — men tyst! Skynda er för all del, innan fru Schönberg kommer hit. Kanske är det något af högsta vigt, som den stackars gossea har att säga mig. Clara kunde inte motstå den så oroligt bedjande. Hon hastade att hemta sin syster, som ånyo hade slagit sig ned vid pianinot, och hon tvekade inte längre att i förbund med den farliga menniskan bedraga den fromma och redbara, som nu i mera än ett år varit för de båda systrarna så godt som en annan mor. Den omedvetna, ännu endast frölagda kärlekskänslan omtöcknade med sina rosenfärgade sommarmoln den klara stjerna, som hittills vägledt Claras alla handlingar och gom blifvit tänd i hesnes själ af hennes gudfruktiga föräldrar. Någonting i hennes hjerta sade henne, att hon skyndade att begå sitt första svek, men någonting annat ropade: Fort, framåt! Du tjenar ju honoml!4