Dagens Nyheter – 25 januari 1873, sida 1

Knappt hade de båda flickorna försvunnit genom trädgårdsgrinden och närmat sig den lekande gruppen, förrän Abdon spejande stack fram sitt hufvud, och derefter vig och tyst som en katt sprang fram på fyra fötter till sin husbondes gäng. CHvad! Hvad vill det säga? Hur har du kommit hit, din gök, trots portförbudet? Jag har hållit på att kola af derhemma af bara ledsnad och längtan efter herr patron. Hur står det till? Kors i Kristinehamn så patron har tacklat af! Stackare! Stackare!4 Och innan Emanuel hann hejda honom, hade Abdon fattat husbondens hand oeh öfverhöljt den med sina kyssar. CAkta min sjuka arm, din galning! Tycker du det passar dig att kyssa en karl på handen? Patron är min kung, min herre, min välgörare! Patron tog upp den lilla tiggarungen, när han var åtta år, och då patron sjelf var tio. Jag blef tvättad, snyggad och fin, fick gå i skola och ... Blef en stor tjufpojke, ja. Nå, hvad har du för angelöget ärende, efter du tar dig till en sådan här påflugenhet? Först och främst rädda lifvet på mig sjelä, ty jag har hållit på att dö af sorg och saknad; vidare tala om att allt står väl till derhemma, och att alltiog längtar efter patron. Rosalia är frisk och sund, men gnäggar sig förderfvad efter sin husbonde. Vidare i texten helsa från enkepostmästarinnan, som är