Dagens Nyheter – 25 januari 1873, sida 1

Nej, jag försäkrar. Är ni rädd för tjufvar och röfvare? Inte precis. Men vi bo fyra värnlösa fruntimmer ensamma här i huset, vår gamla tjensteflicka inbegripen, och vi befinna oss i stadens yttersta gränser. Räknar ni då mig bland fruntimmerna? Men det är sannt. Med min brutna arm och min skröplighet för närvarande är jag mera värnlös än ett fruntimmer. Men nätterna ä så mörka, och jag har ett par aftnar sett en karl smyga häri närheten? En sämre karl? Den som smyger är alltid i mina ögon en sämre karl; men den här var elegant och nästan sprättaktigt klädd. Det var kansko min betjent Abdon, som längtar att råka sin herre. Han är portförbjuden af fru Schönberg, som ni vet. Och hvarför? Åh, han hade skämtat litet med hennes förra trotjenarinnaa, som nu är gift med en kusk på landet, och fru Schönberg tycker inte om dem, som skämta. Det beror på sjelfva skämtet. Hon är sjelf lika gladlyat som from och god. Derborta på gården utanför trädgårdsstaketet dansar hon just nu en liten ringdans med sina små discipsar, Bom nyss slutat sina lektioner och sitt rbete i trädgården. Hon har ställt upp en fantlig solros, hvilken hon nyss ryckt upp med roten ur blomsterrabatten, mot en hög