Dagens Nyheter – 25 januari 1873, sida 1

-— OV Emanuel visste så väl att afpassa sin konversation för de båda systrarnas olika 3å1lder, att han med den barnsliga ton han anslog under sina samtal med den yngsta lindade sin trollmakts blomsterkedjor också kring henne. Eleonora började att känna saknaden efter sin välgörare Joachim mindre bitter, under det hon lyssnade på hans brors muntra glammande och hans naturliga glädtighet, som återkom redan de första dagarna efter hans olycka; ty doktorn hade inte väl hunnit uttala sitt domslut: ingen faraX, förrän patienten uppgaf ett jublande hurrah!4 och var färdig att springa upp ur sängen. Men hör nu mina söta och såta vänner, återtog Emanuel. Inte duger det här, att ni, ett par behagliga och talangfulla unga qvinnovarelser, försmäkta i en undangömd vrå af en småstad, och att ni förtjena en wcländig bergning med era broderier, er finsöm och era dukar. Ni måste upp till Stockholm och göra lycka. Göra lycka!4 utropade båda systrarna med stora ögon. Ja, ni ska med er fina smak och era fina fasoner etablera en modehandel af finaste gort, någonting riktigt Cfint-fintt, såsom det heter på vårt köpmansspråk. Jag ska låna er pengar och skafta er förlager, ni ska ha en elegant våning en trappa upp vid Drottninggatan, i hvilken ni exponerar alla era herrligheter, EREMITEN, ÅF JOHAN JOLIN. 18.