Dagens Nyheter – 24 januari 1873, sida 2

och skild från blomstergården af yfviga vinbärsbuskar. På denna lilla jordiapp, knappast dubbelt så stor som grosshandlar Emanucls pompösa matsal, hade natursp, i förening med gumman Schöcbergs koasterfarna hand, slösat så mycket af sin ofta nyckfulla alstringskraft, att mången af stadens magnater afundsdes den fattiga prestenkan hennes preaktexemplar af sällsynta blommor, dem gumman förskaffat sig under lyckligare dagar, och sedan vetat genom omplanterirgar bevara. Också från denna blomstergård, den gamlas enda sommarnöje, sökte hon hemta en liten inkomst och försålde ofta blommor, som sedan prydde stadens brudar, medan hoa uppmuntrade de flitigaste och sedigaste af sina skolbarn med utmärkelgen att få hjelpa lärarinnan med trädgärdsskötseln. Det var en af dessa herrliga aftnar i slutet af augusti, då sommaren, på väg att börja sitt afskedstagande, samlar alla sina tjusande behag liksom i en bukett, för att räckas åt vännerna af naturen. Luften var ren och klar, och mättad af blomsierångor. Dörrarze till sjukrummet stodo, med undvikande af korsårag, på läkarens befallning, öppna, så att patienten hale fri utsigt genom veranden som förgrurd ut till den lilla tjusande trädgården. Fra Sc sönberg sysslade med att putsa ren ett per af sita sex små disciplar, hvilka alltför ifrigt hjelpt den kära lärarionan med henzes blom