herr Minning. Hvilka håller ni då mera af än af er syster? Den, som jag är förtjust i. Ni kan då bli förtjust i flera? frågade Clara med en liten darrning på rösten. Ja visst, men jag kan endast älska en enda. I sender, menar ri väl. Hur många har ni då älskat? Ingen ännu. Men det kommer väl, gunås. Gunås? Ja visst, ty då blir det förbi med den glada och lyckliga tiden. Jaså ! Clara framsade sitt Sjasåt, med en suck, som hon icke hann qväfva. Emanuel såg på henne med en lång och frågande blick, e2 af dessa så farliga ur hans vackra ögon. Men i detta ögonblick inträdde Eleonora. CTack för den vackra musiken, lilla Eleonora! Den har nästan varit ett melodramatiskt ackompagnement till vårt samtal härinne, Åh, jag spelar så illa, replikerade den unga flickan blygt. Men det är så roligt, så rysligt roligt att spela i alla fall. Vår salig mor började sina lektioner med mig rtedan då jag var sju år, men på de sista fyra åren har jag knappaet rört vid några tangenter. Och ändå på så få dagar tagit igen hvad ni förlorat. Det. kan man kalla en snäll flicka,