Dagens Nyheter – 23 januari 1873, sida 2

SS TA Men ändtligen hade han brutit paketets alla sigiller, och ändtligen fingo de nyfikna en smula sigte på sjelfva presenten. Gubben Staffan vände i handen med synbar belåtenhet, ehuru ögonbrynen fortfarande voro lika mycket rynkade som förut, en liten snusdosa, fabricerad af en sällsynt snäcka. tHyad meningen? mumlade den gamle, som aldrig försummade något tillfälle att förkorta en fras, då det var honom möjligt. Ska ja 200 CNaturligtvisk, smilade fru Apollonia, under det hon med sina långa magra fisgrar vågade klappa den brummande björren. äHvad kostar? sporde bokhållaren, alltjemt belåtet vändande på dosan. Åh, så fy då, herr Granat! Min salig man satto mycket värde på den der snusdosan för den sällsynta snäckans skull, och då jag nu vet att herr Granat vurmar för dosor och har en stor samling, så tänkte jag som så: SCMin salig gubbe, du skall säkert från höjden gilla mitt steg att ge en liten minnesgåfva från oss båda till våra kära slägtingars trognaste vån och stöd, och detta så mycket mer som silfverinfattningen till locket har så litet värde, att jag väl ej kan sägas förskingra något af familjens silfver. Men, min älskade gubbe, tänkte jag, du, du, du... SLSnusar inte mera, ifyllde Staffan Granat, belönad af damernas stilla fnissande. Du, du, du...4 fortsatte fru Apollonia,