Dagens Nyheter – 23 januari 1873, sida 1

ledning till hela hennes nedlåtande artighet och öfverraskande frikostighet mot den gamle tvärviggen. Hon hoppades att af honom få några upplysningar rörande Emanuel och fru Schönbergs mystiska unga slägtingar, och dessa upplysningar, gifna i den gamles sedvanliga oförblommerade ordalag, till hvilkas åhörando hon föranstaltat hela den lilla bjudningen. Ja, min bästa, rara herr Granat!4 började den slipade enkefrun. Jag vet hur noga ni är om tiden, och derför vill jag inte ens försöka att öfvertala er till er liten tesupå med 038 fruntimmer ... Skulle inte lyckas heller, afbröt den uppriktige förre sergeanten. Men innan ni går, fortsatte Apollonia, utan att låtsa märka oartigheten, måste ni säga mig något om min älskade Emanuel, från hvilkens sjukbädd den intriganta fru Schönberg alldeles vill utestänga mig. Rätt gjordt. Hvad för slag? Rätt gjordt! Nej, det är orätt, oanständigt, kränkande, gement, nedrigt. Fru Korall fick små nervskakningar, så att punschglasen skallrade på divansbordet, mot hvilket hon stödde sin spetsiga armbåge. Hvad är det för ett följe min stackars slägting råkat ut för, och när ska han få föras hem till sitt eget charmanta hus? Hvad är det för sorts unga flickor de der slinkorna, som fru pastorskan låter syssla kring hans sjukbädd, men dem hon stänger undan för är