Dagens Nyheter – 23 januari 1873, sida 1

-— UV smultronpunschen så hastigt som om den varit något vedervärdigt medikament. Dosan bra, men punschen dålig! Ondt och godt får hållas. Efter denna artighetsharang åt värdinnan, reste gubben på sig liksom för att gå, i det han stoppade sia gåfva i rockfickan. Går väl inte och drumlar mig nu, ger dosan åt någon fattig pojke och gömmer på äpplet. Men stopp för håken! Man skref om angelägenheter, som rörde Minningska familjen, Principalerna ska väl inte ha något med af min dosa? Hur menar man?4 Gubben Granat, som gerna undvek de tidsödande titlarne, använde ofta ordet Cmant i stället för det i hans tycke raindre artiga Snif. Enkepostmästarinnan, som deremot höll oändligt mycket på sin värdighet, kastade vid upprepandet af detta förhatliga man en förnäm blick, full af medömkan öfver bokhållarens råhet, på sina qvinliga gäster, hvilka besvarade den med en stilla vaggning på sina hufvuden. CMant menar ingen småaktighet, då man beslutat sig för en handling af frikostighetX, replikerade fru Apollonia med en betoning, som skulle vara en dolkstöt åt gubbens brist på takt. c8å ska det låta ja! Men hur lät det med angelägenheterna?4 Värdinnan märkte den gamles otålighet och fann sig deraf föranlåten att genast draga fram med den angelägenhet, som gifvit an