Dagens Nyheter – 22 januari 1873, sida 4

Läs? Ja, Gud må veta, att det är knussligt Att på renskrifning förtjena födan; Men vida sämre, ja — rent af ussligt t—Man får knappast vatten för den mödan Att egna tankar på papper skrifva, Att smida långa och tjocka rim! — Jag vill ej derför mig införlifva Med individer i detta stim, Som ge tusan allting och alla, Hvsrenda menska och kristen själ: Som ej beundrar ett tralleralla — Hvarpå de svälta likväl ihjel. Jag har ock bråkat min arma hjerna, Sjungit om dårskap och förgänglighet, Om oskulden och hvarenda tärna ! Om lifvets mödor och besvärlighet; Men fåfängt har jag i pungen sökt, Ack, efter en, blott en enda slant ! Och lika fåfängt bar tiden löpt. Intet arvode — det är dock sant! — För dessa vridna jeremiader, Ett tusen suckar i hvar minut! Jag sjungit kråksång; men — tack o Fader ! — Nu är på denna det ändtligt slut. DR har iklädt mig nya kläders, Blifvit menska på nytt igen ! Detta länder ju mig till heder — Jag gett Pegasen frastaren. Och vågar derför ödmjukast fråga Om ej det finnes en menskovän, Som åt mig vill ett handtag våga — Ge arbete åt renskrifvaren! — Den, som härpå banäget svarar, Torde äfven det göra snart! Se adressen, den förklarar Att jag träffas nu och hvart: Uti det huset vid Nybrogatan, Der öfver porten måladt stör : aNr 24,; — ej adertan I — Fyra trappor sen SPP den går, Som eger svaret och det lemnar I biljett, märkt med bokstäfver: ,Alfred E., fom glad i hågen då Kn ämnar ekommendera en renskrifvare. ALFRED E.