Dagens Nyheter – 22 januari 1873, sida 1

man af det musikaliska ljudet skulle dömma till sjelfva personligheterna. Den frodiga och storväxta tullförvalterskan gjorde nemligen lika mycket skäl för det martialiska namnet Ulla Dunder, som den lilla myggan, majorskan, för det fina välljudande Angelique Jackelin, och emellertid nödgades de nu hålla till godo med de namn de fått i döpelsen. Detta missöde, som har så många motstycken i lifvet, är ett nytt vapen i händerna på herrar Baptister, och bevisar att om man vill ha ett hänsyftande namu bör man dröja tills karaktären hunnit litet mera utvecklas än hos dessa små månadsgamla individer, hvilka nu utan ringaste protest nödgas mottaga hvad de icke kunna frånsäga sig. Dock detta är ju en alltför samhällsomstörtande och slägtupplösande id, som skulle föra oss till rödskinnens, de amerikanska indianernas ståndpunkt, och hvilka erhålla sina namn i enlighet med sina individuella egenskaper eller bragder. Tyst, tyst för all delX, hviskade Ulla Dunder. Granaten är redan uppför trappan och i tamburen. Fru Apollonia Korall höll på att i ifvern sprioga den efterlängtade gästen till möte, men hejdade sig plötsligt vid tanken på sin värdighet, och detta så mycket mera gzom hon hörde sin tjenstpiga fåfängt erbjuda sin hjelp åt den sträfva gubben, hvilken aldrig tillät någon bispringa sig med öfverrockens afeller påklädande,