Dagens Nyheter – 22 januari 1873, sida 1

var för väl att när vår värdinna avgriper os3, vi fått oss en riddare till vårt försvar.4 CLita inte på det4, puttrade gubben Granat, som trots fru Apollonias hänvisningar till den stol hon framskjutit, ännu befann sig på stående: fot: Det kärfva svaret qväfde i sjelfva födelsestunden det inställsamma leendet på de tre qvinliga gästernas anleten. Men vill då inte bokhållar Granat ha godheten att sitta litet ner och smaka på ett äpple eller päron, eller ett litet glas smultronpunsch, som är tillagad efter min salig mans eget recept. Mitt ärende kan iske afhandlas på stående fot, och ni tvingar mig i så fall att som artig värdinna sjelf bli stående.4 Är ett ärende godt, ska man också kunna stå för det, menade gubben i det han omsider med synbar motvilja satte sig så långt från dämkotteriet som möjligt. CSannt svaradt och gqvickt på samma gång, replikerade värdinnan, i det hon bjöd frukt ar silfverkorgen på bordet. Staffan Granat tog det största äpplet han kunde upptäcka och stoppade i rockfickan. CMöter väl någon fattig unge på gatan. Sjelf äter jag aldrig snask. De fyra damerna vexlade blixtsnabbt blickar, som betydde: Gud! En sådan ohöflig krabat,