Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Löfvenhjelmska huset, förr ett af Gustaf III anlagdt kronobränneri, inköptes några år, sedan bränneriet nedlagts, af generalen grefve Löwenbjelm och blef snart en af Karlstads ståtligaste och präktigast inredda byggnader. Om aftnarne strålade ofta de höga fönstren i skenet af hundratals Jjus, och åkdon efter åkdon stannade under den utskjutande altanen vid stora ingåvgen. Det var då fest deruppo i salarne, i hvilka Sveriges konungar flera gånger gästade. Husets dåvarande egare, generalen, var en adelsman till hvarje tum, som man säger; en aristokrat af gamla stammen, hade han höga tankar om adelns rättigheter, men han tänkte ej mindre högt om dess skyldigheter. Se här en anekdot om mannen: På sin egendom Lång i Grums socken lät han uppföra ett ståtligt slott. Då dstta uppbyggdes, tyckte en af arbetsfolket, en rask pojke på omkring femton år, att man efter raststanderna borde trumma arbetsfolkot tillsammans i stället för att riega, emedan det var en general, som rådde för bygget. Sagdt och gjordt. Under rasten hade nämde yngling förskaffat sig en trumma, och då tiden att börja arbetet var inne, slogs ställning. Generalen sprang ut, då han fick höra de välbekanta ljuden, och frågade, hvem som funnit på att trumma i stället för att ringa. Allmän tystnad rådde några ögonblick, men slutligen steg uppfinnaren fram och förklarade orsaken. Det var rasande bra påhittadt, sade generalen, det skall du ej ha gjort för intet. Så blef det ock, ty ynglingen erhöll på general Löfvenhjelms bekostnad en god uppfostran och blef, om vi minnas rätt, säger Vermlands läns tidning, med tiden officer. Löwenhjelmska huset inköptes efter generalens död af staden och blef först utvärdshus, under namnet Klaraborg sedan kansli och postkontor, derpå folkskola och — fattighus samt användes nu endast till fattighus. De förr prunkande tapeterna hänga i trasor på väggarne, golfplankorna knarra och jämra sig under invånarnes klumpiga fötter och trappans steg äro förnötta. En vacker marmorkamin med en infattad stor spegelskifva står ännu temligen oskadad gvar under den allmänna förödelsen. Utomkring hafva en stor del af träden förvissnat, de breda sandgångarne äro gräsbevuxna, och blomsteirabatterna hafva försvunpit . . . KEENAN KK AE