Dagens Nyheter – 21 januari 1873, sida 1

Men medan gumman sade dessa barska ord, vinkade hon åt flickorna att aflägsna sig, och sysslade derefter med den mildaste modershand kring den sjuke. CPastorskan Schönberg! hviskade Emanuel med ett leende. Är jag i er vård, kan jag gerna ta emot litet bannor, ty er stränghet bar visst aldrig skrämt lifvet af någon. Ja, vackra ord på tungan är inte alltid detsamma som vackra tankari gejären, puttrade prestfrun, men afbröts från att fortsätta sin moraliska föreläsning af läkarens ankomst. Doktorn undersökte den sårade och gillade på det högsta, allt som redan blifvit gjordt, i det han utbytte den provisoriska förbindning, som fru Schöcberg med van hand lagt på det gapande såret, mot en starkare och mera ändamålsenlig. Emanuels venstra arm bado blifvit afbruten, och hans tillstård var i allmänhet sådant, att läkaren afstyrkto all flyttning till hans hem. Bäst vore det, om patienten tillsvidare kunde qvarstanna i det hus, der han befann sig. Efter några tveksamhetens skakningar på sitt vördnadebjudande hufvud beslöt husets värdinna att utrymma sin egen lilla kammare, innanför de båda flickornas, men med särskild utgång, och att sjelf tillbringa sina nätter på salssoffan. Förgäfves protesterade den sårade med matt stämma mot denna våldgästning. Fru Schönberg var, sedan hon fattat sitt beslut, lika ERENITEN, ÅF JOHAN JOLIN. 8.