Dagens Nyheter – 20 januari 1873, sida 3

— Utrikes-Nyheter. För några dagar sedan meddelade vi ett telegram från Versailles, hvsari redogjordes för de hutfvadsakliga bestämmelserna i det lagförslag, som nu blifvit utarbetadt af den afdelning af trettiomannautskottet, hvilken haft i uppdrag att afgifva utlåtande angående de konstitutioneila reformerna. Det hette i berörda telegram att hr Thiers yttrat sig mycket försonligt, men på samma gång uttalat betänkligheter rörande nästan alla förslagets punkter. Af presidentens anförande föreligger nu ett något omständligare referat, med ledning hvaraf vi härnedan i korthet återgifva detsammas innehåll. Hr Thiers började med att upprepa sin förklaring beträffande nödvändigheten af en andra kammares bildande. Han sade att han var besluten att under sina underhandlingar med utskottet tillvägagå med all den försonlighet som var möjlig. Den för hvarje dag allt mera blomstrande industriens och handelns intressen och i ännu högre grad fullbordandet af landets befrielse från den tyska ockupationen kräfde ovilkorligen att en anda af endrägt och tillmötesgående besjälade såväl honom som utskottets medlemmar. Bland alla förslag i afseende på konstitutioner, som blifvit mnationalförsamlingen underställda, föredrog regeringen afgjordt det af hr Talou väckta, enligt hvilket en andra kammare skulle först principiolt beslutas, ech detaljerna af denna kammares organisation sedan hänskjutas till framtida begrundande. Hr Thiers tackade utskottsafdelningen för att densamma understödt det Talouska förslaget. Han yttrade vidaro att han af sitt försonlighetsbegär och ain längtan efter en öfverenskommelse med utskottet starkt frestades att gå in på afdelningens betänkande i dess helhet; men han måste, icke allenast i den verkställande maktens, atan ock iden parlamentariska styrelsens intresse, öfvervinna denna frestelse och åtminstone påyrka några modifikationer i förslaget. Först motsatte han sig bestämmelsen att beslutade lagar ovilkorligen skola promulgeras inom förloppet af en månad; denna tid ville han ha utsträckt till fyra månader. Vidare framhöll han skarpt de menliga följder, fom efter hans tanke skulle uppkomma deraf, att han icke finge tala i nationalförsamlingen, utan avt förut genom budskap ha tillkännagifvit sin afsigt att göra det, och att ingen diskusgion inom för.